19:e Januari 2012, klockan 13.38 föddes vår älskade lilla Henry! 3570g och 49 cm lång!
Allting gick jättebra! Jag var så himla nervös innan snittet men det hade jag inte alls behövt vara. Allt gick så lungt till & vi blev så väl omhändertagna. Det blev några dagar extra på BB då vi fick reda på vid läkarundersökningen att han har ett litet hål i hjärtat som inte ville växa igen riktigt. Enligt ultraljudet läkaren gjorde så är det ca 2mm stort & borde försvinna av sig självt när han blir större. Vi ska på återbesök när han är 3 månader så får vi se hur det ser ut. Läkaren tyckte inte att vi skulle gå & oroa oss så vi får helt enkelt lita på det. Henry verkar må bra iallafall, det är det viktigaste.
Henry har hittils varit en väldigt lugn & harmonisk liten gosse! Han är nöjd med att sitta själv i babysittern (totalt olik sin storasyster på så vis som JÄMT skulle bli buren eller sitta i famnen.) Senaste dagarna har han dock haft lite knip i magen på kvällarna. Vi ska prova med Semperdroppar & Minifom nu få se om det blir bättre. Fick även hem mitt amningste idag som jag beställt. Det ska visst stimulera mjölkproduktionen & förhindra magknipet på bebisen. Hoppas det hjälper vår lilla älskling!
Signe har hanterat hela den här nya situationen helt fantastiskt! Jag trodde aldrig det skulle gå så smidigt. Hon är inte alls så svartsjuk som jag trodde hon skulle vara. Visst slinker det ur några "min mamma eller min pappa" om dagen, men oftast är hon nöjd ändå med att sätta sig bredvid och läsa bok eller se på tv när jag ammar eller Andreas håller i honom. Första dagarna var såå jobbiga, jag kände mig som ett svin rent ut sagt. Som jag hade förrått henne, men det var nog bara alla mina hormoner som spelade mig ett spratt. Hon pussar på "lillebod" hela tiden och vill hålla i honom. När han blir ledsen blir hon så upprörd & springer dit & stoppar i nappen eller kommer & rycker oss i tröjärmen.
Var så himla rädd att jag inte skulle kunna älska ett barn till men det hade jag inte ens behövt fundera på! Mina barn är helt underbara och jag älskar båda två lika mycket! Det sista jag sa till Andreas innan jag rullades in i operationsrummet var "tänk om jag inte tycker om ungen!??" Hur kunde jag kläcka ur mig nåt så dumt? Det var kärlek vid första ögonkastet när jag fick se honom! Tänk va mycket man oroar sig
innan...
Andreas ska vara hemma & vara pappaledig 2 veckor till. Är så himla glad att ha honom hemma såpass länge! Just nu är han & Signe ute & åker fyrhjuling!
Åter till vardagen, det smattrade rätt så rejält i babysittern här brevid nyss. Lillebror har nog fixat en överraskning.. Over and out!
