onsdag 11 april 2012

BESVÄRJELSE.

Du kommer resa dej och gå,

du kommer lära dej mitt namn.

Det kommer tidvis att bli svårt,

det blir kallt, och åskan kommer gå.

Men jag ska gnugga dig varm,

jag ska viska ditt namn,

du ska somna i min famn.

Vi kommer älska dej då.

Och det kommer att bli tjat, och vi kommer säga nej.

Du kommer smälla i dörrar, och skrika:

”jag hatar dej.”

Det blir många hårda ord när du sätter oss på prov,

för att se om vi står kvar.

Vi kommer älska dej då.

Och så kommer det en dag,

när någon sliter ditt hjärta itu.

Du gråter på ditt rum, och vi undrar: vad gör vi nu?

För den tröst som vi vill ge, den vill du inte ha.

Du kommer vända dej bort, du kommer be oss att gå.

Och vi, vi kommer älska dej då.

Du växer och blir stor,

och en dag är du längre än jag.

Hittar nån annastans att bo, det är tyst,

ditt rum står tomt.

Vi ställer in nåt gammalt skräp,

och blir sittande en stund

och tänker tillbaks.

Vi kommer älska dej då.

Men det kommer alltid finnas dom,

som vill sätta dej på plats.

Och dom som vill tala om att du är ingenting värd.

Men då minns du vad vi sagt,

och du vet att dom har fel.

Du kommer inte höra på.

Du kommer vända dej och gå.

Och vi ska följa dina spår,

vi vill veta vad du gör och hur det går.

Och sen efter några år,

sitter vi barnvakt så ofta vi får.

Och vi är stolta, kan du tro, stolta som få

när vi ser dej med dom små.

Vi kommer älska dej då.

Och så en mörk och kulen höst,

när din far är gammal och mor är trött.

Då tar du dej tid, kommer över nån söndag med en flaska vin.

Du gör vinter i vår trädgård,

medan vi sitter och ser på

och sen äter vi en bit.

Vi kommer älska dej då.

Jag lägger handen mot din kind.

Mina läppar mot din panna.

Och jag viskar några ord som du inte kan förstå.

Men som kommer skydda dig ändå.

lördag 7 april 2012

MYCKET SKA MAN VARA MED OM..

Ja herregud....sista veckan har varit minst sagt innehållsrik. Förra helgen natten till lördag så åkte jag tillsist på den där förbannade magsjukan. Den som jag förövrigt gått & våndats över sedan dagen jag fick min diagnos. Kräktes några gånger hemma men blev tillsist så osäker på hur det skulle fortskrida så jag ringde ambulansen & dom fick komma & hämta mig. Knep ihop ögonen under hela ambulansfärden & koncentrerade mig allt vad jag kunde på att inte kräkas. Väl inne på akuten så blev jag förpassad till ett litet kyffe där jag fick ligga alldeles själv. Alla sköterskor som kom in var väl inpaketerade i små vad vi kan kalla det "rymddräkter"! Sedan fick jag iaf dropp & kortison. Fick tillsist komma upp på medicinavdelningen. Helt färdig var jag & hade slutat kräkas vi det laget. Fick ett sms av Andreas som frågade om jag var i Mora eller Falun. "FALUN" skrev jag tillbaka utan att tveka, sedan slocknade jag & sov några timmar. När jag vaknade igen så var tuttarna så jäkla sprängfyllda så jag visste inte vad jag skulle ta mig till & pumpen hade jag såklart glömt hemma. En av sköterskorna fick ge sig ut på bröstpumps-jakt & hon påpekade innan att "vi har ju inget BB här längre" så hon visste inte om det fanns nån pump heller. Vaddå inget BB tänkte jag, är hon dum i huvet eller?? (var ju så säker på att jag var i Falun..) Tillsist efter att jag varit på rummet kanske 6-7 timmar så kollar jag ut genom fönstret & håller nästan på att ramla baklänges när jag till min förvåning ser parkeringen på MORA lasarett? Öhh.. Det var ju tur att jag kollade ut tillsist. Hade kunnat bli riktigt spännande ifall Andreas hämtat mig sen. Tänk så förvånade vi hade blivit!
Det gick iaf bra den här gången. Nu vet jag att jag ska göra om jag blir magsjuk igen.

I förrgår så fick jag ge mig iväg till Djursjukhuset i Falun med Clara. Hon har sedan några dagar tillbaka haft en blodblandad flytning & druckit väldigt mycket vatten. Visade sig att hon hade cystor full hela livmodern och början till en livmoderinflammation. Efter diverse prover & ultraljud så fick jag iaf med henne hem igen. Hade det varit akut så hade dom opererat henne samma kväll. Nu äter hon antibiotika och på onsdag ska vi tillbaka igen och ta bort livmodern. Mattes lilla älskling. Usch så hemskt det är när dom inte kan prata. Tänker inte tro nåt annat än att det ska gå bra!!