MYCKET SKA MAN VARA MED OM..

Ja herregud....sista veckan har varit minst sagt innehållsrik. Förra helgen natten till lördag så åkte jag tillsist på den där förbannade magsjukan. Den som jag förövrigt gått & våndats över sedan dagen jag fick min diagnos. Kräktes några gånger hemma men blev tillsist så osäker på hur det skulle fortskrida så jag ringde ambulansen & dom fick komma & hämta mig. Knep ihop ögonen under hela ambulansfärden & koncentrerade mig allt vad jag kunde på att inte kräkas. Väl inne på akuten så blev jag förpassad till ett litet kyffe där jag fick ligga alldeles själv. Alla sköterskor som kom in var väl inpaketerade i små vad vi kan kalla det "rymddräkter"! Sedan fick jag iaf dropp & kortison. Fick tillsist komma upp på medicinavdelningen. Helt färdig var jag & hade slutat kräkas vi det laget. Fick ett sms av Andreas som frågade om jag var i Mora eller Falun. "FALUN" skrev jag tillbaka utan att tveka, sedan slocknade jag & sov några timmar. När jag vaknade igen så var tuttarna så jäkla sprängfyllda så jag visste inte vad jag skulle ta mig till & pumpen hade jag såklart glömt hemma. En av sköterskorna fick ge sig ut på bröstpumps-jakt & hon påpekade innan att "vi har ju inget BB här längre" så hon visste inte om det fanns nån pump heller. Vaddå inget BB tänkte jag, är hon dum i huvet eller?? (var ju så säker på att jag var i Falun..) Tillsist efter att jag varit på rummet kanske 6-7 timmar så kollar jag ut genom fönstret & håller nästan på att ramla baklänges när jag till min förvåning ser parkeringen på MORA lasarett? Öhh.. Det var ju tur att jag kollade ut tillsist. Hade kunnat bli riktigt spännande ifall Andreas hämtat mig sen. Tänk så förvånade vi hade blivit!
Det gick iaf bra den här gången. Nu vet jag att jag ska göra om jag blir magsjuk igen.

I förrgår så fick jag ge mig iväg till Djursjukhuset i Falun med Clara. Hon har sedan några dagar tillbaka haft en blodblandad flytning & druckit väldigt mycket vatten. Visade sig att hon hade cystor full hela livmodern och början till en livmoderinflammation. Efter diverse prover & ultraljud så fick jag iaf med henne hem igen. Hade det varit akut så hade dom opererat henne samma kväll. Nu äter hon antibiotika och på onsdag ska vi tillbaka igen och ta bort livmodern. Mattes lilla älskling. Usch så hemskt det är när dom inte kan prata. Tänker inte tro nåt annat än att det ska gå bra!!